I fall Anita Blake hade migrän…

20 Jan

Jag har precis blivit hooked på bokserien om vampyrjägaren Anita Blake. Den innehåller allt jag tycker om att läsa om när jag nöjesläser. Det vill säga blod och gore, vampyrer, tuffa hjältinnor samt omväxlande övrigt persongalleri. Och lite hett, ångande sex. Eller det har inte dykt upp så mycket sex än, mest lovande hintar och glimtar men jag misstänker att det blir en del längre fram i serien…

Jag gillar Anita Blake, hon är tuff och hård, en pojkflicka som blivit vuxen. Och som har ett coolt jobb😉 Jag gillar att författaren låter henne vara livrädd i tuffa situationer, det håller henne mänsklig. Jag gillar mänskliga hjältinnor.

Idag på väg till jobbet (jag blir alltid en timme tidig numera så jag utnyttjar min fritid och skriver detta inlägg på jobbet) så började en av mina privata fiender göra sig påmin, min migrän. Jag började fundera på hur det hade sett ut i boken jag läser om Anita hade migrän. Kanske nåt sånt här?

(det är skrivet på engelska eftersom böckerna är på engelska)

”Shit!” I thought. Not now! I don’t have time for this!
I really needed a vanilla latte. ASAP. I knew that if I could’nt get one quick, the little tickling above my left eye would errupt into a full blown migrane attack and render me completely useless in less than an hour. I had seen the signs of it coming for days but stubbornly ignored it. Hell, I had already beat off an attack last week. This weekend I had more signs. The unexplained ”I’m so damn cold, I’m a freaking ice cube” – shivering under a blanket on saturday night. I had ignored the sudden utburst of energy and feeling very varm sunday and monday night. Hell, I even stayed up almost until 2 this morning. Now it was time to pay. My body was taking it’s revenge on me. The revenge for not sleeping enough, drinking to much coffe, eating to much carbs and eating to little fat.
”Time to pay” it tought.

I stumbeled across Stockholm Centralstation, looking for somewhere to get a latte. I found one place. Thank God! Almost shivering I payed the sales girl. I almost dropped the change and when she asked me about the receipt I first just stared at her, did’nt know what she was saying and what to answer. Then I caught up with reality and nodded, showed the little piece of paper in to my coatpocket. In my head a little irritaiting voice started to sing.
”Oooh, it’s been a while since we met, has’nt it? We have’nt had a Grandmal for over a month have’nt we? Ooooh I want to give you one so badly…I’m coming…I’m coming…”
I started sweating. Why was the sales girl taking so long with my elixir?
I finally got it and almost burned my mouth when I tried to drink it as fast as possible.I send a thought what ever higher power there is that this would work. So that I could skip the awful migrane medicine. I sipped the latte, slammed down a Ibumetine and contiuned my journey to work. And I prayed. I worked quick, like magic. I could feel the tickling dissolve and starting to vanish. The voice disappering, screaming in anger. I had won this fight. But I knew that this was not the last scene in this war….

Japp det var allt. Dags att jobba.

/L

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: