Arkiv | Privat/Private RSS feed for this section

Som en rosa karamell…

13 Apr
En rosa karamell

En rosa karamell

…så såg jag ut på påskaftonens besök hemma hos Mor. Bilden är tagen på gården här hemma innan vi begav oss iväg. Det soliga vädret gjorde mig sprallig och glad, jag studsade runt som en kalv på grönbete. Det vara bara ett hopprep som fattades så hade lyckan varit gjord 😀

En modebloggslista:
Svart linne: HM
Bälte: Second hand
Kjol och underkjol: Lithia Black
Knästrumpor:  Lindex
Rosa sneakers:  Coop Forum (en högst uppskattad present från min älskling M)

Annonser

Glad Påsk!

12 Apr
Påskstickning

Påskstickning

Jag har tillbringat halva dagen igår och hela dagen idag alternerandes mellan hängstolen och trädgårdsmöbeln (beroende på var solen befann sig).  På bilden sitter jag i trädgårdsmöbeln och myser. Norrlands Guld + sista varvet på mitt allra första par sockor + soligt väder = receptet på en bra dag 🙂

Migrän – min nemisis

3 Feb

Det blev inte mycket skrivet förra veckan och den kändes dessutom helt sjukt lång. Jag hade huvudvärk varje dag så jag tillbringade mina dagar så här:
Gå upp klockan sex, äta, peta ned huvudvärkstablet,åka buss och pendeltåg, jobba,äta,jobba,äta,jobba,åka tåg och buss, äta, peta ned huvudvärkstablett, sova. Repetera för mån-ons.

På torsdagen sov jag till åtta och var sedan iväg på ett seminarie om marknadsföring på internet. Det var väldigt lärorikt och jag nätverkade en del. Bland annat så skall vi textil företag som finns i trakten försöka samverka lite bland annat när det gälller material inköp.
Fredagen tog jag mig en rejäl sovmorgon och sedan satte jag igång med att sy ihop en klänning jag klippt ut kvällen förre. Dessvärre hade jag varit lite trött så bakhalsen hade blivit helt sjuk, skall försöka rädda den nu på fredag efter att jag varit på arbetsförmedlingen igen. Resten av mönstret så i allafall OK ut, fick justera ärmen och ärmhålet en del bara.

Nu skall jag dock stänga av den här datorn och vila lite, jag fick ett Grand Mal  migränanfall igår och har fortfarande sviter kvar.

/L

I fall Anita Blake hade migrän…

20 Jan

Jag har precis blivit hooked på bokserien om vampyrjägaren Anita Blake. Den innehåller allt jag tycker om att läsa om när jag nöjesläser. Det vill säga blod och gore, vampyrer, tuffa hjältinnor samt omväxlande övrigt persongalleri. Och lite hett, ångande sex. Eller det har inte dykt upp så mycket sex än, mest lovande hintar och glimtar men jag misstänker att det blir en del längre fram i serien…

Jag gillar Anita Blake, hon är tuff och hård, en pojkflicka som blivit vuxen. Och som har ett coolt jobb 😉 Jag gillar att författaren låter henne vara livrädd i tuffa situationer, det håller henne mänsklig. Jag gillar mänskliga hjältinnor.

Idag på väg till jobbet (jag blir alltid en timme tidig numera så jag utnyttjar min fritid och skriver detta inlägg på jobbet) så började en av mina privata fiender göra sig påmin, min migrän. Jag började fundera på hur det hade sett ut i boken jag läser om Anita hade migrän. Kanske nåt sånt här?

(det är skrivet på engelska eftersom böckerna är på engelska)

”Shit!” I thought. Not now! I don’t have time for this!
I really needed a vanilla latte. ASAP. I knew that if I could’nt get one quick, the little tickling above my left eye would errupt into a full blown migrane attack and render me completely useless in less than an hour. I had seen the signs of it coming for days but stubbornly ignored it. Hell, I had already beat off an attack last week. This weekend I had more signs. The unexplained ”I’m so damn cold, I’m a freaking ice cube” – shivering under a blanket on saturday night. I had ignored the sudden utburst of energy and feeling very varm sunday and monday night. Hell, I even stayed up almost until 2 this morning. Now it was time to pay. My body was taking it’s revenge on me. The revenge for not sleeping enough, drinking to much coffe, eating to much carbs and eating to little fat.
”Time to pay” it tought.

I stumbeled across Stockholm Centralstation, looking for somewhere to get a latte. I found one place. Thank God! Almost shivering I payed the sales girl. I almost dropped the change and when she asked me about the receipt I first just stared at her, did’nt know what she was saying and what to answer. Then I caught up with reality and nodded, showed the little piece of paper in to my coatpocket. In my head a little irritaiting voice started to sing.
”Oooh, it’s been a while since we met, has’nt it? We have’nt had a Grandmal for over a month have’nt we? Ooooh I want to give you one so badly…I’m coming…I’m coming…”
I started sweating. Why was the sales girl taking so long with my elixir?
I finally got it and almost burned my mouth when I tried to drink it as fast as possible.I send a thought what ever higher power there is that this would work. So that I could skip the awful migrane medicine. I sipped the latte, slammed down a Ibumetine and contiuned my journey to work. And I prayed. I worked quick, like magic. I could feel the tickling dissolve and starting to vanish. The voice disappering, screaming in anger. I had won this fight. But I knew that this was not the last scene in this war….

Japp det var allt. Dags att jobba.

/L